torsdag 7 september 2017

Gräshopporna skreko i ängarna


Vad nu då? Solsken på morgonkvisten. Vi tackar ...


... och käkar frukost på solsidan.


Öja kyrka, en av de större på ön. Namnet skvallrar om att Storsudret var en ö skild från övriga Gotland när kyrkan började byggas. Den byggdes på öja. Bara spekulation från min sida. På Gotland finns 92 medeltida kyrkor. 92! Det ena kyrktornet hinner sällan försvinna ur synfältet innan nästa dyker upp. De byggdes med början på 1100-talet. Hur mycket folk fanns det här då? Idag knappt 60 000. De kan väl inte varit fler då. Jag har sett kvalificerade uppskattningar på att de kunde varit mellan 25 och 30 tusen. Högt räknat. Men ändå kunde de bygga 95 kyrkor (tre är borta). Utan maskiner. De var inte ens uppkopplade! De hade inte fritid. Inte ens ICA Maxi. Hur i himmelen orkade de?


Öja prästänge. Ett stycke fager natur, skapad av människor för att få foder till djuren. Hit kommer Carl Linneaus ridande den 6 juli 1741. I vanlig ordning noterar han allt levande, träden, blommorna, djuren. Han skriver att "gräshopporna skreko i ängarna". Han var 34 år och hade hörseln i behåll. Jag hörde inga gräshoppor idag. Carl fortsatte till Hamra, sov över i prästgården i Vamlingbo (det var innan Lars Jonsson-museet öppnade, synd. Carl skulle gillat Lars). Sedan drog följet vidare till Holmhällar och jag ger mig fanken på att Calle på panget var där och serverade rödspätta (se gårdagens inlägg).


Vid Öja kyrkogård. Här vilar bröderna Olov och Mads från Ronnarve. De blev 64 år. Tvillingar?
Gud gifve dem en glaedelig opstandelse paa den yderste dag. Amen. Har den varit än eller hur länge ska grabbarna behöva vänta? Och, förresten, hur kul är det att vakna upp på den yttersta dagen? Jag sov under lektionerna i religion i skolan. Dags att ta igen nu, innan den yttersta dagen. Kanske.


Vardag i nuet. Torget i Hemse. Gud ske lov för ICA Supermarket och Systembolaget med gutevin och guteöl!


Lojsta. Russpark. Fikapaus. Bara vi. Nu igen.


Vi letar efter gotlandsruss. Kanske ditåt?


Russen går i hagen. Så står det. Det enda jag vet är att B går i hagen. Russ? Inte idag.


Någon från Tyringe, vars för namn börjar på K och slutar med enth, tipsade på Husbilsklubben om Tjaukle. Det finns inte någon vägvisning hit. Men vi hittade en parkeringsplats så liten att det knappt gick att vända (fortsätta var troligen helt omöjligt).


En bäck genom fina ängsmarker. Rofyllt.


Det är fint tack vare familjen Berg (så stod det på skylten), markägare som bryr sig.


Det finns ett djur på den här bilden. Den som först hittar det och talar om vad det heter på latin ska få ett pris.


Bäcken flyter stilla och klar.


Vi stannar för natten på en av få campingplatser som inte stängt. Vitviken vid Åminne. Bara vi. Behöver det sägas?


Vi plockar salmbär! Blåhallon. Nödvändigt tillbehör till saffranspannkaka.


Lamm på grillen. Behöver det sägas?


Där bor vi.



1 kommentar:

  1. Russen fick inte vi syn på heller, men vackert var det. Åminne passerade vi och konstaterade att för några år sen var vi i Åminne i Österbotten. Stilla och lugnt och ni får naturen för er själva! Det var rätt lugnt när vi var över också,men vi stötte på lite Concorde-kompisar nu och då.

    SvaraRadera