torsdag 30 november 2017

Adoxa är vår


De hade rullat ut röda mattan när vi hämtade vår nya husbil, Adoxa, på Blå Kustens fritidscenter i Smedby, Norrköping. På gångavstånd hemifrån.


Så här ser vårt nya åk ut. Några bilder från försäljningssidan, utan andra kommentarer än att hon känns helt rätt för oss. Kompakt, men mycket rymlig, bra kök, stor kyl och ett duschutrymme vi vågar använda. Bädd på tvären, men bred. Gott om förvaring. Ändå bara en dryg halvmeter längre än Xoe, 6,60.







Prisades som bäst i klassen av den brittiska tidningen Practical Motorhome 2014.

Nu hoppas vi på kort vinter och tidig vår. Adoxa tillbringar vintern vid Blå Kustens verkstad i Smedby, Norrköping. Gångavstånd hemifrån.

Vi har bytt rubrik på bloggen, eftersom vi inte längre kör med Xoe, men av praktiska skäl behåller vi bloggadressen

Vi ses igen i mars.

torsdag 9 november 2017

Bloggen byter namn?


Men, vad nu? Det är B till vänster och Johan Lindskog, säljare på Blå Kustens Fritidscenter i Norrköping, till höger. De ser glada ut. Betyder det här att bloggen måste byta namn? Är Xoe historia? Vad kommer i stället? Visst är spänningen olidlig. Vi avslöjar inte mer idag. Håll koll.

måndag 30 oktober 2017

Säsongen är över


I slutet av september är båtsäsongen oåterkalleligen över. Den 19 september går vi från sommar- till vinterhamn, en resa på dryga sex timmar. Gråväder, men lugnt.


Fullt som vanligt vid båtklubben i Storån, Söderköping.


Lördag 23 september i den gyttjeström som Storån blivit efter allt regn. Det lär vår tur …


… att flyga till väders. Olivia är på land och …


— drygt en månad senare, 29 oktober, ställer vi av Xoe och täcker henne inför vinterstormar och snö. Första året sedan vi skaffade henne som hon får övervintra utomhus. Men hon har god tillsyn.


The Lakehouse vid Tisnaren. Här ska Xoe bo i vinter. Scary.

Vi hörs igen, förhoppningsvis redan i mars. God vinter, alla som hittat till vår blogg.


fredag 6 oktober 2017

Ny favorit



Innan vi lämnar vår nya favoritplats vid Vättern, Hästholmen, några bilder jag tog med stora kameran och inte kunde läsa in förrän vi kom hem.


En familj från Gränna håller på att renovera denna fina trålare för ett liv på sjön. Den är stor, men inte för stor för att ta kanalvägen till världshaven. Det lär finnas jacuzzi ombord. Wow!


Som erfaren seglare gillar jag den snillrika förtöjningen ...


... och barngungan i bommen, precis som den jag hänger i vårt vårdträd åt våra "bebisar".


Hade vi en sådan här segelbåt skulle vi nog bo här året om.


Hästholmens fyr och Ellen Keys Strand (den vita pricken därborta vid Omberg).


Hamnmiljö och vi därborta vid en av Sveriges minsta campingplatser (kanske fem platser, men då blir det trångt). Vi återvänder gärna till Vätterns bästa hamn.

torsdag 5 oktober 2017

Vätterns bästa. Sveriges minsta?


Morgon vid Bunn. Vi var inte ensamma till slut. Tre husbilar till på Sveriges bästa ställplats. Vi längst upp, till höger.


Utsikt mot restaurang/konferenshuset. Kapellet till höger används fortfarande.


Små diskreta skyltar på sex meter berättar om faciliteter i backen.


Vi har Bauerskogen några meter från bilen och där ...


... finns riktiga småtroll.


Några mil mot väst och nord. Vi hamnar på Sveriges kanske minsta camping vid Hästholmens båtklubb ...


... i Vätterns bästa och enda vinteröppna hamn. 


De gamla hamnmagasinen i Hästholmen ska bli bostadsrätter. Försäljning pågår. Hamnens vaktmästare gillar inte planerna, men alla andra vi pratar med i Hästholmen (och vi, dvs A, snackar en hel del) tycker det är bra om det flyttar in mer folk.


Hästholmen är trevligt att promenera i. Här hittar vi en f d bastu med historia, numera sommarbostad ...


... med utsikt över hamnen, som verkar livaktig. Många trollingbåtar här. Fiske är stort i Vättern, men så finns här ju lax, öring, röding, harr, gös och kräftor.


Hamnstugan kostade 125 riksdaler 1869, hitflyttad från Tjugby i Heda socken. Här bodde stationskarl Alfred Andersson med sin Emma och nio barn, födda 1888-1910. Emma levde till 1951. Vi får veta en hel del om Hästholmen förr på vår promenad. Tog fler bilder med riktig kamera, men kan inte läsa in dem idag. Kom tillbaka.


Bortom viken Ellen Keys Strand. Besök imorgon?


onsdag 4 oktober 2017

Some f@ke news


Vi är på väg igen efter några tuffa veckor hemma. Första metropolen blir Boxholm där vi just köpt ost i Boxholms Osts butik. Nu är vi i Tistelvinds miniatyrbutik, obemannad, och försöker räkna ut hur mycket vi handlat syrade grönsaker för. Tack för Swish, som gjort livet enklare för många.


Tistelvind. Supermarket för chili och syrat. Med mera. Tre kvadratmeter bakom grön dörr. Centralt i Boxholm.


Lunch på Café Pelargon vid Mårdsmålen, strax norr om Tranås. Lunchhak och handelsträdgård, min favoritkombination. Lugnt när vi kom och grävde i lunchbuffén. B väntar på tonfisksallad, klokt beslut. Strax invaderades stället av hungriga Tranåsgubbar som längtade efter den, ganska mediokra, kålpuddingen.


Tredje "gårdsbutiken" idag, Hugos Chark i Örserum, legendarisk om man får tro hemsidan. Vi har köpt, men inte testat, deras isterband, rökta Falu och Smålandsring.


Stor Hugochark hos lokala Handlarn. Vi får en pratstund med Vera och upptäcker vår spegelbild på väggen bakom henne. Tjena! 


Traditionell avslutning på husbilssäsongen. Åtminstone andra oktoberbesöket i rad och fjärde besöket totalt. Det är bara vi på Sveriges kanske bästa ställplats.


På väg till bad och bastu. Det är väldigt fint vid sjön Bunn. Om vi bortser från vädret.


Efter en halvtimme i bastun låtsas B bada ...


... A gör likaså. Doppade jag mig? Vad tror ni?


Ostbricka Boxholm. Två tegelstenar (och en grönmögelost från Brostorp). Väderstadsknäcke och Biferno Rosso Riserva (specialbeställning). Vi skulle käkat lax, men kålpuddingen i Tranås släppte inte ner mer i magen. Nöjda ändå. Kylen full med kimschi, lax och korv. Något att se fram emot. Och det ska bli sol imorgon.


Bunn. Bauergården. John Bauer, trolltecknaren, höll till här. När han skulle flytta till Stockholm gick det åt helvete på Vättern.

Tro inte på allt. Bilden från charken är fake (ljug). Vi träffade varken Vera eller spegelbilden (bild lånad från hemsidan), men vi var där.


onsdag 13 september 2017

På väg mot stormen


Vi tar en promenad upp till Galgberget precis ovanför vår campingplats. Det är Nordens, kanske Europas, enda kvarstående galge. Uppe på pelarna låg stora stockar som man hängde folk från. Den lär ha varit i bruk till 1845 och vid utgrävningar hittades rester av ca 30 människor som begravts vid galgen. Ruskig historia vi bär på.


Utsikt mot vårt håll. Xoe står bortom det stora huset i bildens mitt.


Murgrönan klär klinten, inte bara träden, utan marken är bitvis helt täckt. Rindi heter den på gutemål. Studentkåren i Visby har lånat det namnet


På promenad igen genom DBW. Vår favoritplats i Visby.


Än blommar perennrabatten ...


... och trädet med Stenkyrkeäpplen bär frukt. Trots att det är brutet. Knäckt, men inte knäckt.


Två stora plataner och ett får vaktar sydvästra ingången till DBW. Ni skymtar Linné till höger i bild.


Vi tar Tranhusgatan mot Almedalen ...


... som gör skäl för namnet. Maffig alm bakom scenen, där politikerna väsnas under en sommarvecka.


Utomrings.


I vallgraven.


Domkyrkan är maffig.


S:t Karin också. På sitt vis.


Utsikt från lunchbordet. Märk hönan.


Akantus heter växten jag alltid glömmer namnet på. Lusthuset i DBW.


Mullbärsträdet ber om nåd. Jag är gammal, trampa inte på mig, klättra inte på mig.


Vi är på väg in i mörket och hoppas att stormen inte hinner hit. Det blåser redan 17 vid Öresundsbron, men bara 10 vid Ölands norra.


Glest kring borden på m/s Gotland. 253 passagerare på väg hem eller bort.


Här är vi. Jag ser Ashley därute i regnet. Hon är a cargo ship på 89 meter (knappt häften så lång som vi) på väg mot Gunness i Lincolnshire. Undrar vad hon har i lasten?

PS. Det blev ingen storm för oss, knappt kuling ens. DS.