Sommar'n som aldrig säger nej

Kartan (egentligen digitalt sjökort) ...

... och verkligheten. 

"Små lätta moln ser jag på din himmel" (vem skrev den textraden?). Förresten, ser ni havsörnen?

Heja Söderköping. Jag tror det är första gången på tio år som ni har röjt undan vass så man ser välkommenskylten. Här börjar en smal slalombana mellan trädtopparna längs Storån. Når man som vi tolv meter över vattnet gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

Vi hade ett fantastiskt sommarväder idag. Det här är sommaren som aldrig säger nej.

"Dina bröst är som svalor som häckar
Det är sommar'n som bor i dig
Sommar'n som gror i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n du ger åt mig
Du är sommar'n som aldrig säger nej
Sommar'n som bor i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n som aldrig säger nej!"

Sista båtturen

Vi ger oss ut på årets sista skärgårdsäventyr. Olivia och hennes kompis Bönan ska ta time out och vila upp sig på land. Det börjar bli för kallt i vattnet.

Vi har, som vanligt detta år, tur med vädret. Det är fortfarande sommar i slutet av september.

Det är helt tomt i farleden därborta...

... bara Bönan och vi på havet.

Stillhet vid Risö. Här ligger vi säkert i alla väder nu när nätterna börjar bli långa.

Kvällssolen har inte nått båtarna ännu.

Vid lägerelden.

Vi stannar vid en å

Vi lämnar Borgholm, men tar oss först en kort titt på slottsruinen ...

... och tänkte hälsa på prinsar pch prinsessor på Solliden. Men där var det tyst, tomt och tillbommat. 

Den småländska metropolen Fliseryd har en intressant industrihistoria med kruttillverkning och batterifabrik. Den förstnämnda flög nog i luften och ingenjör Jungners batteriteknik från 1800-talet var nog bra då och ett bra tag in på förra seklet. På Jungnerholmarna fanns länge de gamla industrilokalerna kvar och marken var förgiftad. Men nu är allt återställt. 

Bara kraftverket är kvar. Emån är det, glömde jag att säga.

Idag är Jungnerholmarna ett fiskeparadis, ströv- och rekreationsområde. Här finns till och med en badplats i ån. Skylten som varnar för att dyka borde vara tydligare! Här är grunt och stenigt. 

Emån är ett fint fiskevatten med stora havsöringar. Rekordet är 14,2 kilo. Här finns också enorma malar. Fridlysta. Och uttern är på väg tillbaka. Emåns meander- och kvillsystem har få motsvarigheter. Visst vet ni var en kvill är?

Kvarnstenen får en kram av trädet.

En gammal bagarstuga tjänstgör som sommarcafé. Tyvärr är sommaren slut.

I resterna av brukspatrons trädgård finns en fin äppellund. Något ovårdad. Tar någon hand om äpplena? Vi tog hand om några. Hoppas vi fick.

Jungnerholmarnas ställplats är ok, inte minst tack vare natur- och kulturvärdena. Värt de 120 vi betalade i ortens Ica-affär. El till laddning, dusch och toa i gula huset.

Trollskog och trött sommarstad

Fin morgon vid Böda hamn. Bild från förarsätet i bilen. Första fiskebåten gick ut alldeles nyss.

Vi återvänder norrut för att undersöka Trollskogen. Det var nästan 40 år sedan sist. Vraket efter den åländska skonaren Swiks har blivit mindre än vi minns det. Swiks förliste på en sandbank här utanför i en vinterstorm två dagar före julafton 1926. Besättningen räddade sig i land med livbåten. Båten låg kvar på reveln till 1954 då det slets loss och strandade här nära Ölands norra udde.

I motljuset ser vi nästan ingen skillnad på hav och himmel. Tydligare på bilden än det var i verkligheten, faktiskt.

Den gamla eken, ca 900 år, växte sig låg och stark i ett blåsigt, öppnare landskap.

Trolltallar ...

... som nästan slår knut på sig själva ...

... eller faktiskt gör det.

Ibland sitter någon på en bänk längst ut på udden och överblickar Grankullavikens öppning mot havet. Långe Erik vakar på andra sidan. Där var vi igår.

Det är ett smalt gatt att ta sig igenom. En kvinna ombord på en segelbåt klarade det i Emmastormen 1986 medan maken och ett barn satt hopkrupna i förpiken, lamslagna av skräck.

Vid mina fötter växer en strandmaskros, blommande i september. Det finns mer än 900 arter av maskros i Sverige, så fråga inte mig vad detta är.

Vi blir hänförda av murgröneklädda tallar.

Den här tallen har murgrönan förvandlat till ett blommande lövträd.

Det står en flicka och spanar ut över torget i Borgholm. Inte många där en måndag i andra halvan av september. Överallt säsongsstängda butiker, barer och restauranger. Borgholm börjar likna en spökstad på väg in i årets törnrosasömn. Några enstaka husbilspensionärer strövar längs gatorna bland lättade (?) ölänningar.

Här och där hittar vi pittoresk småstadsbebyggelse. Borgholm är bara 200 år gammal och har en stadsplan med esplandader snarare än trånga gränder.

Säkert väldigt anrikt, Ebbas.

Varför har inte vi så fina dahlior? Benita ställer trädgårdsmästaren vid väggen.

Sjön ligger spegelblank utanför Kapelluddens camping.

Tar du en selfie?  Nej, du är ju med. Tänk att det är så varmt den 19 september!

Medan solen allför tidigt sänker sig njuter vi av dagens fångst, rökt strömming och flundra från rökeriet i Böda.

Öland igen

Vi är på Öland igen, tredje gången i år. Ok? Vi gillar den här ön. Att Borgholm sover en söndagförmiddag i september är också ok.

På avvägar. Klosterholmen vid Hornsjön. End of the road. Fikapaus

Camping förbjuden. Ok, vi campar inte, vi fikar och letar efter Hornsjön, Ölands enda insjö.

Bättre här, Neptuni åkrar norr om Byxelkrok. Färgas i blått när blåelden blommar.  Nu i normaltillstånd, bara kalksten, men ...

... sommarens sista blåeld kämpar i sin stenöken.

På Ölands norra udde, vid Långe Erik. SMHI's väderstation från den tiden då någon måste stiga upp före klockan fem för att läsa av temperatur och nederbörd.

Nu måste ingen stiga upp. Bra, för det är väl ingen här längre. SMHI får sina data från den här masten.

Fyren är 27 meter hög Jämför med Långe Jan i söder: 41 meter). Har lyst sedan 1845 (Långe Jan sedan 1785). Stackars Erik, lever i medieskugga.

Bygg ej stentorn, står det på skylten. Om detta är civilkurage efterlyser vi mer av samma sort i andra sammanhang. Men det kanske bara är djävulskap. Vad tycker ni?

Öland slutar i en stenöken (det ordet nu igen!).

Ekarna vid fyrbostäderna på norra udden är korta och kompakta. De ville inte blåsa omkull eller bli skeppsmaster som kusinerna på Visingsö.

Svanpar med åtta ungar. Och en färja på väg till Oskarshamn.

Lugnvatten vid Långe Eriks hamn. Men bryggan gör mig inte lugn.

Ställplats vid Böda hamn (förväxla inte med Böda Sand, monstercampingen fem kilometer norrut).

Böda Hamn har fiskbutik- och restaurang.

Vi har hamnat bortom en fiskebåt och sjöräddningen.

Motljus när vi beställer ...

..

... är det därför det blir så många glas på bordet redan innan maten kommer in?