måndag 30 maj 2016

Hemma bra


Det är skönt att komma hem efter några dagar på vägarna eller på sjön. Att sitta i trädgården med ett glas vitt en solig försommardag slår det mesta. Vi har varit i ett världsarv, södra Öland. Det här är vårt världsarv, Åkaregatan 3. Det är inte svårt att hitta en vrå för sig själv heller. Vi har nio alternativ. Bilden ovan, B i Baren, bästa stället för kvällssol.


Piazzan, varmaste hörnet på eftermiddagarna. Kan bli outhärdligt hett.


Stenbänken i Piazzan.


Kuvösen, uterummet som i år fyller tio.


60-årsbänken i ett skuggigare läge och med bordet Bondekrok till vänster.


Gammelsoffan har aldrig stått inomhus sedan vi köpte henne 1980. Håller än i sitt skuggiga sjömärkeshörn.


Gammelsoffans syster, Djungelstolen. Det var länge sedan något satt där.


The Lonely One har förpassats till ett skräpigare parti av trädgården. Reservstol.


White in Green. Stol för kontemplation i växthuset. Här kan man sitta och se tomaterna växa.


Johanna i Målerås gjorde krumeluren som hamnade här för ett par veckor sedan.


Sammanfattning av de sju första bilderna.

lördag 28 maj 2016

Öland, sista dagen (5)

Vi vaknade till duggregn, blåst och dimma. Tänkte att dagens alvarvandring med STF Öland och legendaren Thorsten Jansson, författare till ett antal guider över Stora alvaret blir nog inte kul. Men vädret bättrade sig och vandringen från Frösslunda blev angenäm.


Upp på Källarbacken... Den heter så, platsen där Frösslundaborna fordom förvarade den potatis de odlade på fälten i alvarkanten.


Bergsskrabba. Karaktärsväxt för alvaret.


Ölandssolvändan öppnar sig för solens strålar. Så fort solen går i moln stänger blommorna sina  kalkblad.


Krutbrännarna tycks ha ett bra år. En liten, underskön orkidé. 


I kalkbleket på alvaret tar snart den vita fetknoppen över. Det handlar inte om mig, utan om Sedum album. Nu har de små, rödbruna bladen samlat vatten, snart är den snustorra marken täckt av vitblommande Sedum.


Thorsten Jansson drar ekivoka historier om skålgroparna på ett granitblock på alvaret. En sten inlandsisen släpat hit från Misterhultstrakten.


Turen handlade mycket om de gamla skvaltkvarnar och fördämningar som fanns i Frösslundabäcken. Oftast är de mycket svåra att spåra, men här syns fördämningen fortfarande tydligt. Här kunde Frösslundaborna för mer än hundra år sedan mala upp till 50 kilo mjöl på en natt. Varför de helst malde på natten vet vi inte riktigt, men så var det. Kanske för att skvaltkvarnarna var olagliga. Det fanns tullkvarnar där bönderna skulle tvingas betala för sitt mjöl.


Korsväg och vadställe på alvaret. Här går den uråldriga vägen från Frösslunda mot Resmo och Mörbylånga. Idag hålls den öppen av vandrare och cyklister.


Det finns markerade leder på alvaret, men de kan vara svåra att följa. Det idag så ödsliga alvaret har många historier att berätta. Ingen förmedlar dem bättre än Thorsten Jansson. Det är likadant med våra kolmårdsskogar. Det fanns folk som levde där och brukade dem förr i tiden. Här ryms mycket kulturhistoria, fördold för de flesta.


Tillbaka till Källarbacken för fikapaus. Kaffet smakade gott.


Någon vill varna oss för att krypa in i de gamla potatiskällarna. Flera tak har redan rasat in.


Så det är nog inte ofarligt att om några veckor plocka smultron på taket. 

Borde tagit bild på trafikkaoset när vi kom tillbaka till alvarbyn Frösslunda. Inte nog med att vi var ett 30-tal STF:are som letat oss ut hit. Ormörnen hade det också och drog med sig ett hundratal fågelskådare. Kvigorna flydde i panik. Och ormörnen hade stuckit. Men jag är nästan säker på att jag var den siste som såg den dra bort över Frösslundamossen. Tack Öland för den här gången.



fredag 27 maj 2016

Öland 4 you



Öländska landsvägar är en lång syrénberså så här års. Känn doften!


Här och var små utropstecken i de bondska radbyarna. Som i Slagerstad.


Gott med en fika på Havtornsgården i Triberga.


Men B! Drämmer du till väverskan Laila som du just köpt en löpare av? Eller är det bara en livlig diskussion?


Så är livet med en långsam kamera. Jag har precis fotograferat galleriet i dasset...


I det uterummet skulle jag vilja bo. Ibland. Utsikt över sjömark och hav. Och 50 meter till Stenhusa krog och Naturbokhandeln.  Dyrt skulle det skulle bli, dessvärre.


Idag har vi cyklat många kilometer. Men nu har vi svängt ner mot Stenåsabaden.


Där det är gott om plats ilväll.


Hornugglan har två ungar i trädet, men vi spanar efter jordugglan. Inte här (Stenåsa kyrka därborta)...


... och inte här mellan syrénen och bortglömda handduken.




torsdag 26 maj 2016

Öland, dag 3


Södra udden kan inte undvikas. Fågeltornet i Södra lunden gav inget spännande. Vi minns med saknad 80-talets brushanespel nedanför tornet.


Fågelskådare med snabel. Eller vad?


Långe Jan med karta.


Gräslök och kadaver kan bli gott ihop. Men det var inget kött på den vingen. Långt därborta skruttar några myrspovar fram.


Fika med Långe Jan.


Skarvskelett i stål.


Här känner vi oss lite hemma. Fågelskådarnas bok- och prylmecka, Stenhusa bod. På gångavstånd från vår campingplats. Idag cyklade vi.


De här kalvarna tycker vi synd om varje år (fast inte samma kalvar förstås).


Vägg i Stenåsa. Sommargylling, eller gul trut, äter glass. Naturligtvis.


På väg till campingen irriterade vi en rödspov (på stenen ser ni väl!) I bakgrunden Stenåsa kyrka.


Den här gången ställde vi oss på ställplatsen närmare spovarna. I ett träd strax intill satt en hornuggla och sov.




onsdag 25 maj 2016

Öland i orkidétid, del 2



Ett märkligt hus vid alvarkanten, Skärlövs station. 1910 stod järnvägen på Öland fullt utbyggd och här gick det spår tvärs över alvaret mot Kastlösa i nordväst. Sedan 1961 finns det inga spår av järmnvägen kvar, bara gamla stationshus som blivit privata bostäder.


Vi drogs ut mot havet igen. Fikastund vid Seby läge, en liten pärla söder om Segerstad på östra sidan av ön.


Både havsutsikt och lä bakom det gamla stenhuset.


Sigrid är lite sur. Men nu ska hon ha koppel. I morse letade vi efter henne i fyra timmar innan hon behagade krypa fram under receptionshuset vid Stenåsa.


Stenkust som ett dansgolv.


Den som inte fattar att det inte går att dyka från den här stenpiren har fått en skylt att rätta sig efter. Antingen fatta eller bruten nacke.


Vindpinat träd på sjömarken. Glömde kolla arten, men gissar i efterhand på hagtorn.


Hello sunshine! En ängsbräsma fick jobbig start i livet när fröet grodde nere i färisten.


Snabbstopp för att köpa fisk i Gräsgårds hamn. Stängt hela sommaren. Öppet under skördefesten i september...


Eftersom ställplatsen i Degerhamn tvingats stänga testade vi Grönhögens hamn. Fint här också.


En hel del bilar, men inte fullt så här års.


Från Grönhögen zoomar vi in Långe Jan, en knapp mil bort.


Kvällspromenad i Grönhögens risiga industrimiljö. Gammalt tegelbruk?


The Art Factory låter modernt. Samma komplex som "tegelbruket".


Aha!


Det finns gulliga miljöer också.


Båthuset är café och galleri. Verkar inte ha öppnat för säsongen.


Det finns fortfarande fiskebåtar i Grönhögen. Förmodligen fler än i hela östgötaskärgården.