Hemma igen

Hemma igen, lagom till nya nöjen, som dock inte redovisas här på resebloggen. Snart ställer vi in Xoe och då blir det tyst här på äventyrssidan. Olivia ligger redan på land (nedan). Om inte annat så hörs vi till våren. Ha det bra!

Bra, bättre, Bunn

Bra, bättre, bäst. Som Bauergården i Bunn. Bästa ställplatsen i Sverige?

Sedan vi var här i maj har de byggt nytt servicehus. Toa, dusch och tvättmaskiner. Diskplatser på utsidan och, sedan tidigare, tömning av grå- och svartvatten utanför (till vänster i bild). I bakgrunden skymtar det grå konferens- och restauranghuset.

Nytt är också utegymmet uppe i backen ...

... intill grillplatsen och utsikten över en ensam husbil (vi, det kom ett par till ) och sjön Bunn med badplats och bastu (vi kommer dit).

Vi tar en långpromenad i John Bauers skog. Det var här han inspirerades till sina trollska bilder. En fisk simmar förbi, men den är inte bauersk.

Vi har fått en orienteringskarta, annars hade vi nog gått vilse. Det gröna framför oss är en stig ...

Efter promenaden går vi till sjön med badbrygga ...

...

... och bastuhus med toa och omklädningsrum. Rent, snyggt, fräscht.

 

Utsikt från bastun. Det finns interiörbilder också när vi badar bastu, men de visas endast i väldigt begränsat forum.

Däremot vill vi bevisa att vi "badade" i sjön.

B också.

Efter bastun tog vi en cider i solskenet. Det är den 4 oktober.

Kanelbullens dag.

Restaurangen håller hög klass. Med John Bauer, förstås.

Någon har mördat en hamburgare. Tack för idag.

Hösten har tagit kommandot

Höstsolen lyser och vi åker på en ny tur med Xoe. Vi klarade att stanna vid Ikea i Linköping och besöka ett par husbilsfirmor (Bossings och Forsbergs) utan att köpa något alls. Men här vid Gripenbergs gårdsbutik utanför Skänninge tänker vi handla. Det står någon i dörren ...

... det är ju Karl Olov Westman själv som bemannar butiken när vi kommer. Vi får en trevlig pratstund medan vi plockar ihop potatis, morötter, majs och gulbetor. Plus lite godis.

Gripenbergs gård har ordnat en liten campingplats bakom ladorna. Det ser trivsamt ut, men vi fortsätter mot Vättern.

Men först ska B prata med fåren.

Från kyrktrappan i Appuna har vi fin utsikt mot Omberg.

Men vad är det för bild på runstenen? En slaktad gris, eller?

Hösten har satt färg på turistvägen mot Vättern.

Rastplatsen heter Trappa ner och ligger en trappa ner. Här trappar vi ner en stund innan vi fortsätter mot Gränna.

Sommarens blåklockor har inte gett upp än.

Brahehus vakar över kustslätten.

Några badgäster har dröjt sig kvar vid Gränna camping (som dock stängt för säsongen, liksom alla krogar vid hamnen).

Säsongen är över ...

... eller kanske inte?

Gränna lurar under förkastningsbranten.

Vi är särskilt tacksamma mot Aftonbladet.

Alla barnbarn ska få polkagrisar på lördag.

Så här års samsas vi med båtfolket.

Sommar'n som aldrig säger nej

Kartan (egentligen digitalt sjökort) ...

... och verkligheten. 

"Små lätta moln ser jag på din himmel" (vem skrev den textraden?). Förresten, ser ni havsörnen?

Heja Söderköping. Jag tror det är första gången på tio år som ni har röjt undan vass så man ser välkommenskylten. Här börjar en smal slalombana mellan trädtopparna längs Storån. Når man som vi tolv meter över vattnet gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

Vi hade ett fantastiskt sommarväder idag. Det här är sommaren som aldrig säger nej.

"Dina bröst är som svalor som häckar
Det är sommar'n som bor i dig
Sommar'n som gror i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n du ger åt mig
Du är sommar'n som aldrig säger nej
Sommar'n som bor i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n som aldrig säger nej!"

Sista båtturen

Vi ger oss ut på årets sista skärgårdsäventyr. Olivia och hennes kompis Bönan ska ta time out och vila upp sig på land. Det börjar bli för kallt i vattnet.

Vi har, som vanligt detta år, tur med vädret. Det är fortfarande sommar i slutet av september.

Det är helt tomt i farleden därborta...

... bara Bönan och vi på havet.

Stillhet vid Risö. Här ligger vi säkert i alla väder nu när nätterna börjar bli långa.

Kvällssolen har inte nått båtarna ännu.

Vid lägerelden.

Vi stannar vid en å

Vi lämnar Borgholm, men tar oss först en kort titt på slottsruinen ...

... och tänkte hälsa på prinsar pch prinsessor på Solliden. Men där var det tyst, tomt och tillbommat. 

Den småländska metropolen Fliseryd har en intressant industrihistoria med kruttillverkning och batterifabrik. Den förstnämnda flög nog i luften och ingenjör Jungners batteriteknik från 1800-talet var nog bra då och ett bra tag in på förra seklet. På Jungnerholmarna fanns länge de gamla industrilokalerna kvar och marken var förgiftad. Men nu är allt återställt. 

Bara kraftverket är kvar. Emån är det, glömde jag att säga.

Idag är Jungnerholmarna ett fiskeparadis, ströv- och rekreationsområde. Här finns till och med en badplats i ån. Skylten som varnar för att dyka borde vara tydligare! Här är grunt och stenigt. 

Emån är ett fint fiskevatten med stora havsöringar. Rekordet är 14,2 kilo. Här finns också enorma malar. Fridlysta. Och uttern är på väg tillbaka. Emåns meander- och kvillsystem har få motsvarigheter. Visst vet ni var en kvill är?

Kvarnstenen får en kram av trädet.

En gammal bagarstuga tjänstgör som sommarcafé. Tyvärr är sommaren slut.

I resterna av brukspatrons trädgård finns en fin äppellund. Något ovårdad. Tar någon hand om äpplena? Vi tog hand om några. Hoppas vi fick.

Jungnerholmarnas ställplats är ok, inte minst tack vare natur- och kulturvärdena. Värt de 120 vi betalade i ortens Ica-affär. El till laddning, dusch och toa i gula huset.